Fyra dikter om lantbruket
ur: Det är idag det sker (1966)
III
Markerna glimmar av dagg. Det är ännu stilla i världen.
Dimmorna skingras snart över blanka, speglande vatten.
Djurskötarn grinar mot solen och klår sig bakom sitt öra,
yrvaken vet han redan att luften blir kvav framåt dagen.
Försommar; det är i dag’ som examen skall hållas i skolan.
Korna betraktar världen med ögon stilla som sjöar.
Ingen har rört sig än. De vilar i väntan på mjölkning,
slickar förstrött lite dagg i det friska, saftiga gräset.
En av dem råmar i halvsömn och någon i fjärran tycks svara,
kanske bara ett eko, kanske en likadan längtan.
Djurskötarn anländer nu med sin följeslagare hunden,
hunden skuttar och gläfser och hunden vill leka med tjuren.
Mjölkningen kan börja. Det klingar av kannor i hagen,
solen är redan varm och mjölkmaskinerna pumpar:
står han och lyssnar ett slag är han glad att allting fungerar.
Alltför lycklige man, om du bara visste din lycka!
Klart för idag, kling klang, nu skall redskapen diskas och sköljas,
mjölken till vägskälets mjölkbord, grisarna fodras och hönsen.
Klockan blir äntligen frukost: smörgåsar, kaffe på thermos.
Solen stiger på himlen och hela landskapet råmar,
bölar av svart-vita kor innan vattentunnan har kommit.
Snart är det middag och varmt och djuren uppsöker skuggan.
Där, i det ljummiga dunklet, kan man så här dags få höra
– bara man lyssnar noga – en ton som från herdepipa.
Luften är tryckande kvav. Men ingen vet vem som spelar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar