Den törst för vilken kropparna vet källan
Den törst för vilken kropparna vet källan
är en god törst. Om glädjen eller gråtandet
har visat vägen spelar ingen roll.
Avklädningsscener får man se men sällan
uppnås – och sent – det fulla överlåtandet,
samtycket som är utan förbehåll.
Är väl en våldsam kollision med bromsar
som gnisslar än inför det ofrånkomliga,
vad könen mest av sin förening minns?
Låt mig gå in i dig, en orm som ömsar
skinn, och behåll mig i din värme! Somliga
har menat att en sådan tillit finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar