onsdag 6 februari 2013

varda - vart - vorden


”Var hälsad, sköna morgonstund
 som av profeters helga mund
 är oss bebådad vorden!”
(Sv Ps 1986:119)



Om verbet varda med temaformerna varda – vart – vorden, ur Svenska Akademiens grammatik:

band 2, Verb § 58 ”Starka verb utan särskild supinumstam”, fn 3:

”Också varda med presensformen varder har en böjning som i viss mån liknar böjningen hos de starka verben i denna grupp, men det saknar konjunktiv- och supinumformer. Preteritumformen är vart med kort vokal och avvikande slutkonsonant och perfektparticipet vorden med avvikande vokal. Verbet är ålderdomligt, utom preteritumformen vart, som är regionalt vanligt och vardagligt.”


band 2, Verb § 62 ”Defekt och oregelbunden böjning av hjälpverb”, fn 1:

”Det passivbildande hjälpverbet bli(va) har fullständig och regelbunden stark böjning (bortsett från växlingen mellan kort- och långformer). I regionalt språkbruk använder vissa språkbrukare dock vart i stället för blev.”


band 2, Verb § 62 ”Defekt och oregelbunden böjning av hjälpverb”, fn 4:

”Formerna varda, varder har ålderdomligt pastischerande stilprägel.”


band 2, Particip § 4, ”Passiva och aktiva perfektparticip”, fn 2:

”Ålderdomligt är det aktiva participet vorden (till varda) som i konstruktion med vara betydelsemässigt motsvarar ha blivit: Han är vorden {gammal/pensionär}.”


band 2, Particip § 8, ”Perfektparticip av olika slags verbstammar”, fn 4:

”Av det i standardspråket ålderdomliga varda avleds det ålderdomliga perfektparticipet vorden, fastän varda i standardspråket saknar supinum. Av det starka verbet vara med sammansättningar avleds inget perfektparticip.”


band 3, Participfraser § 7, ”Predikativ”, fn 1:

”I ålderdomligt språk förekommer vara vorden ’ha blivit’ med predikativ: Hon är vorden {gammal/generaldirektör [!]}”


band 4, Passiv § 14, ”Hjälpverbet”, fn 1:

”I regionalt talspråk (Mellan- och Nordsverige) är det vanligt att preteritumformen vart används i stället för blev i perifrastisk passiv likaväl som när verbet tar adjektivfras om predikativ (jfr Vb § 61 not 1):

Huset vart byggt av skåningarna i en väldig fart.
Vart inte han åtalad … och fälld? (T) Jfr: Han vart glad när jag kom.”

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar